Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONNEX konäk4s, adj.
Etymologi
[av fr. connexe, av lat. connexus, p. pf. av connectere (se KONNEKTERA)]
jur. sammanhörande; särsk.: vilande på samma grund, härrörande från samma rättsliga l. faktiska förhållande. AB 1898, nr 281 A, s. 3. Kallenberg CivPr. 1: 994 (1924).
Avledn.: KONNEXITET, r. l. f. [jfr fr. connexité] (numera bl. jur.) Stiernman Com. 4: 52 (1674). Kallenberg CivPr. 1: 415 (1918).

 

Spalt K 2132 band 14, 1937

Webbansvarig