Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSESS, m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(con-. -cess 1665—1680. -ses 1661. -sess c. 1650)
Etymologi
[av lat. consessus, sammanträde, avledn. av considere, sätta sig tillsammans, av com (se KON-) o. sedere, sitta (jfr SEANS, SITTA)]
(†) sammankomst, session. HSH 33: 296 (c. 1650). Den concess som öfwer hans saak skulle hållas. ConsAcAboP 5: 62 (1680).

 

Spalt K 2148 band 14, 1937

Webbansvarig