Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSISTENT kon1sistän4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konsistent, eng. consistent, fr. consistant, av lat. consistens (gen. -entis), p. pr. av consistere, stå fast, stanna, av com (se KON-) o. sistere, ställa, bildat till stare, stå (se STATUS, STÅ). — Jfr KONSISTENS]
1) (†) stadig, varaktig. Andersson (1845). WoJ (1891). Ekbohrn (1904).
2) (numera knappast br.) som har fast konsistens, fast; tjockflytande; förr äv. bildl. Phosph. 1813, s. 366 (bildl.). Cyprisk terpenthin. .. Är .. seg och consistent som honing. Berzelius Kemi 4: 456 (1827). Något konsistentare ämne (än en vätska). Odenius 2Celsus 459 (1906). Cannelin (1921).

 

Spalt K 2152 band 14, 1937

Webbansvarig