| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSISTORIELL kon1sistω1riäl4, äv. -ä4l, adj.
som har avs. på l. tillhör l. utgår från konsistorium.
1) motsv. KONSISTORIUM 1 a. Ett consistorielt congress. Cavallin Herdam. 3: 277 (cit. fr. 1715). Consistoriella göromål. Tegnér (WB) 6: 502 (1830). Hur Westbeck upptagit denna konsistoriella skrapa .. är icke bekant. KyrkohÅ 1907, s. 239. — särsk. (förr) om pastorat: som besättes gm fullmakt av konsistorium; motsatt: regal o. patronell; jfr KONSISTORIAL I 1 slutet. Hallman Blacksta 74 (1748). Skillnaden mellan regala och konsistoriella gäll upphörde 1910. Reuterskiöld Grundlag. 789 (1926).
2) motsv. KONSISTORIUM 1 b. De consistoriele syslorne. Annerstedt UUH Bih. 4: 77 (i handl. fr. 1752). Wisén i 3SAH 4: 182 (1889).
Spalt K 2153 band 14, 1937