Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSULENT kon1sɯlän4t l. -su-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. konsulent, liksom it. consulente av lat. consulens (gen. -ntis), p. pr. av consulere (se KONSULERA)]
(titel för) fackutbildad person anställd i offentlig l. enskild tjänst för att meddela råd o. upplysningar; oftast ss. senare led i ssgr (vilkas förra led anger värksamhetsområdet) l. elliptiskt för ngn av dessa. Dalin (1871). SFS 1893, nr 109, s. 8. Hos skolöverstyrelsen anställda konsulenter för nykterhetsundervisningen och för skyddshemsverksamheten (osv.). Därs. 1920, s. 917. FinlStatskal. 1928, s. 232. — jfr BIBLIOTEKS-, FÖRELÄSNINGS-, JAKTVÅRDS-, JORDBRUKS-, MEJERI-, TRÄDGÅRDS-KONSULENT m. fl.
Ssgr: KONSULENT-BEFATTNING. —
-KURS. kurs för utbildning av konsulenter inom visst område (särsk. inom jordbruket). SFS 1912, s. 345. —
-TJÄNST.

 

Spalt K 2229 band 14, 1937

Webbansvarig