| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSULTATIV kon1sultati4v l. 01— l. 400~1, äv. 300~2, l. 040~1 resp. 030~2, adj.
(i fackspr.) som har att avgiva l. gå till handa med råd l. förslag, rådgivande; om folkomröstning o. d.: som är av bl. rådgivande karaktär; om värksamhet: som består i att giva råd l. förslag. Tegnér (WB) 9: 538 (1843). De konsultativa jordbrukstjänstemännen i Norrland. Hellström NorrlJordbr. 270 (1917). S. k. konsultativ folkomröstning. Upsala(A) 1920, nr 225, s. 3. En viss konsultativ verksamhet. DN(A) 1931, nr 234, s. 4. — särsk. om statsråd l. statsrådsämbete som icke är förenat med departement. De konsultativa statsråden. Liljecrona RiksdKul. 68 (1840). NordT 1920, s. 383.
Spalt K 2230 band 14, 1937