| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTRA kon3tra2 l. 40, prep. o. adv.
I. prep.: emot, gentemot; i sht för att beteckna motsättning l. motsatsförhållande. Swedberg Schibb. 259 (1716). Mattsson VSkr. 1: 123 (1908). Mannens vilja och personlighet kontra kvinnans. Sörman AdRevb. 7 (1929). Talfilm contra stumfilm. NDA 28/7 1929, Söndagsbil. s. 8.
II. adv.: emot. — särsk.
a) (†) i uttr. spela (ngn) kontra, göra så att det går tvärtom mot vad man beräknat?; jfr c. Andre tänckia wäl an sigh at giffta, men upskiuta wilia / Länge til dhesz dhe åldrige blifwa, doch spelas dem contra. 2Saml. 35: 226 (1665).
c) (†) spelt.
α) [jfr motsv. anv. i fr.] i vissa kortspel, användt för att angiva att en spelare önskar övertaga en motspelares bud ss. sitt eget; äv. i uttr. spela kontra, spela ett spel som man med budet ”kontra” övertagit från en motspelare. Holmberg 1: 439 (1795). Det fordras stora kort för att spela Contra (i labet). HbiblSällsk. 1: 296 (1839). Schulthess (1885).
β) i fråga om biljard. Att spela contra, är, när 2 spelare, som båda tappat partiet, komma öfverens om, att sins emellan spela ett parti om partipenningarne. HbiblSällsk. 2: 99 (1839). Lindskog Spelb. 314 (1847).
Spalt K 2260 band 14, 1937