Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONVALESCERA kon1valeʃe4ra l. 01—, l. -se4-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. konvaleszieren, eng. convalesce; av lat. convalescere, tillfriskna, äv.: vinna giltighet, av com (se KON-) o. valescere, inkoativ till valere, vara stark l. frisk (jfr INVALID, VALUTA, VALÖR). — Jfr KONVALESCENS, KONVALESCENT]
1) (†) tillfriskna, vara stadd i tillfrisknande (efter svårare sjukdom). Dalin (1871). Björkman (1889).
2) (föga br.) jur. om rättshandling o. d., vid vilken det ursprungligen låder vissa formella brister: vinna giltighet; jfr KONVALESCENS 2. Minnesskr1734Lag 2: 641 (1934).

 

Spalt K 2322 band 14, 1937

Webbansvarig