Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONVENIENS, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. con-, -ience, -ien(t)z)
Etymologi
[jfr t. konvenienz, överenskommelse, konvenans, eng. convenience, bekvämlighet, lämplighet; av lat. convenientia, ss. sbst. användt n. pl. av conveniens, p. pr. av convenire (se KONVENIENT). — Jfr INKONVENIENS]
(†)
1) överenskommelse. Stiernman Com. 2: 465 (1646). GT 1788, nr 123, s. 2. Ekbohrn (1868).
2) konvenans. Rademine Knigge 2: 116 (1804). Hon kunde, utan att fela mot konveniensen, emottaga .. Schwerins besök. Crusenstolpe Tess. 5: 199 (1849). Wetterbergh SamhKärna 1: 124 (1857).

 

Spalt K 2323 band 14, 1937

Webbansvarig