| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONVENTION kon1vänʃω4n l. -ven-, äv. -tʃωn (kånnvänntschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (†) församling av valda delegater med viss uppgift; jfr KONVENT 1. LittT 1796, s. 198. Geijer I. 1: 150 (1818). — jfr NATIONAL-KONVENTION.
2) († utom i a, b) överenskommelse, avtal. Den convention, som skier emellan kiöparen och sälliaren. RARP 9: 112 (1664). Runeberg 2: 75 (1848). KrigVAT 1854, s. 379. — jfr KARTELL-KONVENTION. — särsk.
a) (i sht i fackspr., fullt br.) överenskommelse mellan (suveräna) stater l. regeringar, fördrag, traktat; äv. konkret. Avsluta, förr äv. ingå en konvention. HSH 9: 279 (1743). (Magnus Gabriel De la Gardie förmådde) lithauerna att ingå en konvention med Sverige. Schybergson FinlH 1: 486 (1887). Konvention mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning. SFS 1919, s. 2941. — jfr FLOTTLEDS-, MILITÄR-, MYNT-, SUBSIDIE-, TULL-, VÄRLDS-KONVENTION m. fl.
b) (i fråga om ä. förh., fullt br.) om överenskommelse mellan församling o. prästerskap rörande prästens lönevillkor. Bergv. 2: 327 (1745). Reuterskiöld Grundlag. 771 (1926). — jfr PASTORALIE-, PRÄSTLÖNE-, TIONDE-KONVENTION.
c) dagtingan, kapitulation. Swedberg Schibb. 260 (1716). Hans Maj:st måste högeligen beklaga, att detta fälttåg slutats med en Vapenhvila och Convention. SP 1809, nr 51, s. 1. FoU 21: 384 (c. 1861).
3) (i sht i vitter stil) (vanl. hävdvunnen, ur praxis utbildad) regel grundad på en allmänt l. inom vissa (tongivande) kretsar rådande, ofta officiell uppfattning om vad som i ett visst avseende är lämpligt l. riktigt l. vackert. Polyfem II. 29: 3 (1810). Uttalet är .. det verkeliga, sanna: skrifsättet en blott konvention. Arfwidsson Oisian 1: 100 (1842). — särsk. i fråga om moral, umgängesliv l. konst o. d.; stundom övergående, dels i bet.: konvenans, dels i bet.: schablon. Rademine Knigge 1: 150 (1804). Shaw tror .. på kvinnan .. På den ofördärvade kvinnan visserligen, inte på den av konventioner fördärvade. GHT 1934, nr 92, s. 3. I detta nu lär det väl knappast finnas någon av sina egna konventioner mera slaviskt beroende konstform än den tyska operetten. Därs. nr 265, s. 3.
-MYNT. [jfr t. konventionsmünze, eng. convention-coin] (i fråga om utländska förh., mindre br.) mynt tillvärkat i enlighet med viss konvention; äv. i abstraktare anv. Norrmann Eschenbg 2: 186 (1818). Några gulden konventions-mynt. Böttiger 6: 177 (1835). Smedman Kont. 7 (1874). —
Spalt K 2326 band 14, 1937