Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONVOLVEL konvol4vel, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. -vler l. -vlar; äv. KONVOLV konvol4v, r. l. m.; best. -en; pl. -er; stundom KONVOLVULUS konvol4vulus l. -vɯ-, l. 0302, r. l. m.; best. -vulen, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. = l. -vuler.
Ordformer
(konvolv 1917—1927. konvolvel 1872 osv. convolvolus 1896. konvolvulus (con-) 1776—1912)
Etymologi
[jfr fr. convolve; av lat. convolvulus, slingerväxten Convolvulus sepium Lin., till convolvere (se KONVOLVERA)]
(bot. o. i vitter stil) individ l. art av växtfamiljen Convolvulaceæ, i sht av släktet Convolvulus Lin., vindeväxt. Fréville Söderh. 1: 256 (1776). Lindström Bates 132 (1872). Österling JordHed. 93 (1927).
Ssgr (bot. o. i vitter stil): KONVOLVEL-BLOMMA, r. l. f. —
-RANKA.

 

Spalt K 2337 band 14, 1937

Webbansvarig