Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOPIAL, adj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; pl. -er.
Ordformer
(cop-)
Etymologi
[jfr t. kopial, adj.; till KOPIA, sbst.1]
(†)
I. adj.: som föreligger i (form av) kopia (se KOPIA, sbst.1 1), i avskrift. VDAkt. 1688, nr 741. Hosföljande Copiale Förordning. Stiernman Com. 5: 434 (1693). KKD 6: 301 (c. 1743).
II. sbst.: avskrift, kopia (se KOPIA, sbst.1 1). VDP 1678, s. 70. VDAkt. 1716, nr 215.
Ssg (till I; †): KOPIAL-KVITTENS. VDAkt. 1725, nr 434.

 

Spalt K 2345 band 14, 1937

Webbansvarig