Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORAN kωra4n, äv. ko- l. kå-, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet coran, qorân)
Etymologi
[jfr t. o. eng. koran, fr. coran; av arab. ḳur’ān, eg.: uppläsning, recitation. — Jfr ALKORAN]
benämning på mohammedanernas religionsurkund; vanl. i sg. best.; äv. om enskilt exemplar av denna bok. PT 1791, nr 29, s. 2. Hos komboloion .. låg der / En praktfull koran. CVAStrandberg 3: 401 (1855). IllRelH 178 (1924).
Ssgr: KORAN-CITAT. jfr BIBEL-CITAT. Siwertz Ställv. 244 (1921). —
-SPRÅK. jfr BIBEL-SPRÅK 2. Lindberg Hârûn 166 (1900). —
-STÄLLE. jfr -CITAT, -SPRÅK. Lindberg Moham. 110 (1897). —
-VERS. Rydberg KultFörel. 4: 474 (1887).

 

Spalt K 2406 band 14, 1937

Webbansvarig