Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORD kå4rd l. kor4d, r. l. m. l. f.; best. -en; förr äv. KOR, sbst.5, r. l. m. l. f. Anm. Förr användes stundom (i bet. 2 a) den eng. formen cord med eng. pl. Almström Handelsv. 468 (1845). Dalin (1871).
Ordformer
(cor (choor, chor) 1743—1791. kord (co-) 1658 osv.)
Etymologi
[i bet. 1 av eng. cord, tåg, snöre, sträng, l. fr. corde, tåg, tråd, sträng; i bet. 2 av eng. cord; jfr holl. koord, snöre, tåg; samma ord som KORDA, sbst.1 — Jfr KORDERA, KORDING, KORDIT, KORDONG, KORDREJERI, SIMPELKORT]
1) tråd l. snöre o. d.
a) (†; se dock slutet) snöre, snodd, rep. (Bödeln) lade Corden .. om Halsen på Viziren. Rålamb Resa 46 (1658, 1679). Nemnich Waarenlex. 87 (1797). — jfr SILVER-KORD. — särsk. (i fackspr., fullt br.) på väv: grövre snöre som sammanhåller alla de solvsnören vilkas varptrådar skola väva på samma sätt. UB 6: 438 (1874).
b) (†) visst slags silkeliknande, tvinnad tråd; jfr KORDONNÉ-GARN, -SILKE. Cor till knaphål. ÅgerupArk. Räkn. 1743. BoupptVäxjö 1791. — jfr SILKES-KOR.
2) om vävnad:
a) (†) visst slags tyg med upphöjda ränder. SPF 1837, s. 238. Dalin (1871).
b) (i fackspr.) vävnad av snören, som användes ss. stomme i (automobil- l. cykel)däck. Nerén BilB 1: 277 (1928).
Ssgr (till 2 b; i fackspr.): KORD-RING. (automobil- l. cykel)däck med stomme av kordväv. Nerén BilB 1: 277 (1928). —
-VÄV. Nerén (1930).

 

Spalt K 2407 band 14, 1937

Webbansvarig