Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOREUT ko͡räɯ4t l. kå-, stundom kω-, äv. KOREVT koräv4t osv., m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cho-, kho-. -eut 1857 (: Choreutik) osv. -evt 1871 (: Korevtik)—1904)
Etymologi
[jfr t. choreut; av gr. χορευτής, till χορεύειν, dansa, till χορεία (se KOREOGRAFI)]
(i fråga om förh. i Grekland under antiken) (kor)dansare. NF 3: 318 (1878). Schück AllmLittH 1: 121 (1919).
Avledn.: KOREUTIK l. KOREVTIK, r. l. f. [jfr t. choreutik] (i fackspr., numera föga br.) danskonst. KonvLex. (1857). BonnierKL (1925).

 

Spalt K 2412 band 14, 1937

Webbansvarig