| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORK kor4k, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
1) det lätta, elastiska, för vätska svårgenomträngliga ämne som erhålles av barken (peridermet) hos korkeken (l. annan närstående ekart). Ett stycke kork. TullbSthm 5/8 1560. Isoleringsmassa af kork. HufvudkatalSonesson 1920, s. XV. — särsk.
a) bot. i utvidgad anv.: växtvävnad bestående av döda celler som innehålla luft o. vars väggar gm impregnering med suberin (korkämne) blivit svårgenomträngliga för vatten, periderm. Bergstrand Johnson 1: 183 (1874). Öfverhuden (på fleråriga stammar o. rötter) försvinner .. snart och ersättes af en dessförinnan uppkommen kork. Areschoug LVäxt. 194 (1875). Hos vissa arter af alm och lönn bildas kork på grenarna. LfF 1900, s. 18.
b) i överförd anv., om korkliknande ämne; särsk.
α) (†) om den korkliknande (till fnöske använda) vävnaden i fruktkroppen hos vissa svampar. Kalm VgBah. 159 (1746). Dens. Resa 3: 166 (1761).
2) för visst ändamål avpassat, mer l. mindre bearbetat stycke av kork; äv. koll. Wallin Vitt. 2: 286 (1805). — särsk.
a) propp av kork för flaska o. d.; äv. i utvidgad l. oeg. anv., om propp av annat material. Sätta i en kork i en flaska. Draga upp korken ur flaskan. Långa, halvlånga, raka, spetsiga korkar. Bouteillerna (med vinbärsvinet) förses med goda korkar, och hinnor, eller med harts. Linné Sk. 401 (1751). 24 försilfrade Korkar. BoupptVäxjö 1846. Den lilla segern gaf anledning till att några dussin korkar fingo smälla för skålen. Carlén Skuggsp. 2: 66 (1865). Sthm 3: 34 (1897; koll.). Bergman Mark. 148 (1919). — jfr BUTELJ-, CHAMPAGNE-, DROPP-, FLASK-, GLAS-, LÅNG-, PATENT-, SILVER-, TENN-, VIN-, ÖL-KORK m. fl. — särsk.
α) (†) bildl., i uttr. få kork i halsen o. d., bliva avsnoppad l. nedtystad, ”få så att man tiger”. Sundblad GBruk 76 (1881). Dens. Ups. 262 (1884).
β) (i sjömilitärt spr., vard.) bildl., om sänkt fartyg som spärrar inloppet till hamn; jfr KORKA 2 a α. VFl. 1909, s. 150.
b) [jfr motsv. anv. i holl.] fisk. om korkflöte. Sätta Kork på Linan. GbgAlleh. 1796, nr 16, s. 3. Weste FörslSAOB (1823).
3) (vard.) bildl., i uttr. säker l. styv l. hög i korken, självsäker l. ”nackstyv” l. ”mallig”. Janson Gast. 113 (1902). Nog känner du dig säkrare i korken, när du åker andra klass än när du åker tredje. SDS 1937, nr 123, s. 17.
-ARBETE~020, äv. ~200. (i fackspr.) äv. konkret; jfr -SNIDERI. Hagdahl Fråga 223 (1883; konkret). Två landskap i korkarbete. Stiernstedt JanHj. 241 (1905). —
-ARTAD, p. adj. —
-AVFALL~02, äv. ~20. [jfr t. korkabfall] (i fackspr.) (pulveriserad) kork som erhålles ss. avfallsprodukt vid framställning av flaskkorkar o. d. Björkman (1889). VaruhbTulltaxa 1: 242 (1931). —
(jfr 1) -BARK. [jfr t. korkrinde] (i fackspr.) kork. DA 1808, nr 64, s. 3. särsk. bot. = KORK 1 a. NF 8: 1376 (1884). Korkbarken (hos växter i allmänhet) är fattigast på garvämnen. HbSkogstekn. 892 (1922). —
(1, 2 a) -BORR. [jfr t. korkbohrer, eng. cork-cutter] (i fackspr.) för borrning av hål i kork. TT 1895, K. s. 17. —
-BOTTEN. VetAH 1755, s. 216 (i insektskabinett). särsk. (i fackspr.) på skodon: bottensula l. fyllning i sulan av kork. Sundbeck Elsa 129 (1897). Skor med korkbottnar .. voro mycket i bruk under (1600-talet). SvLädSkoInd. 1932, s. 395. —
(2 a) -DRAGARE, r. l. m. [jfr ä. d. korktrækker, t. korkzieher] (†) korkskruv. Sahlstedt (1773). BoupptVäxjö 1886. —
-EK. [jfr t. korkeiche, eng. cork-oak] den i medelhavsländerna växande eken Quercus suber Lin. ConvLex. 1: 298 (1821). Rönnholm EkonGeogr. 185 (1907).
(1, 2) -FABRIK. [jfr t. korkfabrik, eng. cork-manufactory] särsk. för tillvärkning av flaskkorkar. Björkman (1889). RTKatal. 1936, 4: 1274. —
(1, 2) -FABRIKATION. särsk.: fabrikation av flaskkorkar. —
(jfr 2 b) -FLÖTE. [jfr t. korkflosse, eng. corks, pl.] fisk. DA 1793, nr 137, s. 2. KatalÅhlénHolm 95: 151 (1928). —
-FÄRGAD, p. adj. som har den för kork utmärkande, brunaktiga färgen. —
-ISOLERING. (i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr ISOLERA 3 slutet. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 97. —
-JACKA. [jfr t. korkjacke, eng. cork-jacket] sjöt. jacka med insydda korkstycken; jfr -BÄLTE. Wilkinson SjömBev. 10 (1770). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(2 a) -KLÄMMARE, r. l. m. [jfr eng. cork-compresser] jfr -TÅNG 1. Hallstén o. Lilius (1896). BtRiksdP 1905, 8Hufvudtit. s. 175. —
-KOL. [jfr t. korkkohle] (i fackspr.) svart färgämne som erhålles gm förkolning o. malning av korkavfall o. d., boktryckarsvärta, spanskt svart; jfr -SVART, -SVÄRTA. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 80. (Ekenberg o.) Landin 542 (1893). —
-KORALL. [jfr t. korkkoralle] (mindre br.) zool. läderkorall (vars kolonier bilda en läderartad massa); i pl. äv. ss. benämning på ordningen alcyonarier. NF 1: 385 (1875). Stuxberg (o. Floderus) 3: 383 (1904). SvUppslB 17: 1020 (1933). —
(jfr 1 b) -KRAPP. (†) rotmärg i krapp (använd inom färgämnesindustrien). Berzelius Kemi 5: 600 (1828). Forshæll OrgPharm. 138 (1836). —
-LIK, adj. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LÖNN. bot. naverlönn (Acer campestre Lin.), vars stam har sprickig, korkartad bark. Lundström Warming 42 (1882). —
(2 a) -MASKIN, sbst.1 (sbst.2 se KORKA ssgr). maskin för tillvärkning av flaskkorkar. BoupptVäxjö 1881. —
-MATTA, r. l. f. [jfr t. korkmatte, korkteppich] matta av linoleum (som till väsentlig del utgöres av korkmjöl); äv. om (dörr)-matta hopfogad av små flata korkstycken. Genomgjutna korkmattor. Cleve KemHlex. (1883). Engström Skeppsb. 193 (1904). Golvets slitna korkmatta bar spår av klackjärn. Bergman MVBar. 303 (1926). —
-MUNSTYCKE~020. särsk. på cigarrett. —
(jfr 1 b α) -MUSSLING. bot. svampen Dædalea quercina (Lin.) Pers., med korkartat kött o. invändigt korkfärgad hatt. Krok o. Almquist Fl. 2: 250 (1907). —
-PAPP. [jfr t. korkpappe] (i fackspr.) papp tillvärkat av korkmjöl o. lumpfibrer l. av sammanpressade korkskikt. 2UB 8: 168 (1900). —
(2 a) -PISTOL. luftpistol för skjutning med korkar ss. projektiler. (Lundin o.) Strindberg GSthm 30 (1880). KatalÅhlénHolm 37: 169 (1916). —
-PLATTA, r. l. f. [jfr t. korkplatte] (i fackspr.) (till isolering använd) platta av kork l. av ngn massa som huvudsakligen består av kork(avfall); jfr -STEN. 2UB 7: 77 (1903). —
(2 a) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. [jfr t. korkgeld, eng. corkage] (i sht förr) avgift som gäst på restaurang o. d. betalar för varje av honom själv medförd flaska vin l. spirituosa som korkas upp o. serveras honom. Tholander Ordl. (c. 1875). Hedenstierna Svenssons 58 (1903). —
-ROST. trädg. om korkfärgade fläckar på frukt, vanl. förorsakade av besprutning med kejsargrönt l. sur bordåvätska. Abelin Frukt 202 (1902). —
(1 a) -SKABB. (i fackspr.) av svampen Spongospora scabies Brunch. förorsakad sjukdom hos potatis, som yttrar sig i små, på rotknölarna förekommande fläckar (under vilka under vissa omständigheter en läkande korkvävnad uppstår). Eriksson LandtbrVSvampsj. 25 (1910). —
-SKIKT. —
-SKO, r. l. m. (kork- 1639—1699. korke- 1597—1773) [jfr d. korksko, ä. eng. cork-shoe] (förr) sko av kork l. med sula l. klack av kork; förr äv. om koturn. SthmTb. 1597, s. 369 a. Pijgan wil klädhas som een Frw, / .. / Medh Trijps Tröija och Korkeskoor. TJohannis hos EErici Glaserus A 7 a (1610). Cellarius 227 (1699; om koturn). 1Saml. 3: 346 (1773). —
(2 a) -SKRUV. [jfr eng. corkscrew]
1) redskap för uppdragande av korkar, bestående av ett skruvformigt metallstycke l. en med spets försedd spiral av grov metalltråd, fäst vid ett i vinkel anbragt handtag l. vid en pännkniv o. d. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). 1 st. Fäll-Knif med Korck-Skruf. VLBibl. 1805, fol. 136. VaruhbTulltaxa 1: 440 (1931).
2) (i sht förr, numera bl. tillf.) korkskruvslock. KonstNyhMag. 3: 39 (1821). En dam .. med tre korkskrufvar på hvar tinning. Strindberg Skärk. 65 (1888). Linder Tid. 129 (1924; i fråga om förh. på 1870-t.).
-lock, r. l. m. [jfr t. korkzieherlocke, eng. corkscrew curl] (i sht förr) (till damfrisyren hörande) lång, spiralformig hårlock. SvLitTidn. 1820, sp. 539. Granna damer med nymodiga Korkskrufslåckar. Geijer Brev 267 (1833). Hornborg Svallv. 1 (1911; i fråga om förh. 1808—09). —
(2 a) -SKÄRARE. [jfr t. korkschneider, eng. cork-cutter] Widegren (1788). Sedan äldsta tider har flask- och buteljkork tillverkats för hand och med knif af särskilda handtverkare, kallade korkskärare. LfF 1900, s. 21. —
-SMAK. [jfr t. korkgeschmack] om den (av viss svampart förorsakade) korkliknande bismak som buteljerat vin o. d. stundom erhåller. UVTF 2: 33 (1872). —
-SMULA, r. l. f. —
(2 a) -SMÄLL. smäll som uppkommer, då en kork drages upp ur en flaska. Wadman Saml. 1: 125 (1830). Holmström ResHoll. 20 (1915). —
-SNIDERI1004 l. 3~002. [jfr t. korkschneidekunst] konst. snideri i kork, ”felloplastik”. NF 4: 1111 (1881). —
(jfr 1 b α) -SOPP. bot. svampen Polyporus betulinus Fr. (med korkartat kött), björkticka. Retzius FlOec. 121 (1806). —
-SPÅN. (i fackspr.) jfr -AVFALL. Oxenstierna Vanderdecken 158 (1865). VaruhbTulltaxa 1: 242 (1931). —
(2 a) -STÄMPEL. särsk. om stämpel på flaskkork. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 1. Blomberg Uvd. 176 (1917). —
-SULA, r. l. f. [jfr t. korksohle, eng. cork-sole] skosula av kork; äv. om inläggssula. Wikforss 1: 963 (1804). SvD(A) 1918, nr 332 A, s. 11. —
-SVART, n. [jfr t. korkschwarz, eng. cork-black] (i fackspr.) = -KOL. (Ekenberg o.) Landin (1893). —
-SYRA, r. l. f. [jfr t. korksäure] kem. syra som erhålles vid behandling av kork med salpetersyra. Wikforss 1: 963 (1804). Berzelius Kemi 1: 380 (1808). —
(2 b) -TELN, äv. -TELNA. fisk. överteln på not l. nät, försedd med korkstycken ss. flöten. Ekström AfhFiska 99 (1845). SkrGbgJub. 19: 93 (1923). —
-TRÄ. (kork- 1626 osv. korka- 1538. korke- c. 1580—1638. korken- 1640) [jfr t. korkholz, eng. corkwood]
1) (†) kork; äv.: stycke av kork. Linc. (1640; under subereus). I öfra sidan (av sillgarnen) är en lina med vidfästade korkträ till flöte. Nilsson Fauna 4: 513 (1855). Åstrand 1: 361 (1855).
2) (i fackspr.) benämning på vissa korkliknande, lätta o. mjuka träslag som erhållas av skilda tropiska växter. SFS 1902, nr 134, s. 12.
-TRÄD. [jfr t. korkbaum, eng. cork-tree]
2) trädg. det i Sv. ss. prydnadsväxt odlade, i Asien inhemska trädet Phellodendron amurense Rupr. (med korkliknande bark). HbTrädg. 5: 71 (1874). Svensson Kulturv. 248 (1893).
(2 a) -TÅNG; pl. -tänger. [jfr t. korkzange]
1) tång som användes för att uppmjuka en kork l. forma om den så att den lätt går att sätta i en flaskhals. BoupptVäxjö 1826. KatalÅhlénHolm 37: 139 (1916).
(2 a) -UPPDRAGARE~0200, r. l. m. apparat l. mekanism för uppdragning av korkar. BoupptVäxjö 1883. Linder Tid. 96 (1924). —
(1 a) -VÅRTA. [jfr t. korkwarze] bot. vårtliknande lenticell; jfr -POR. Areschoug LbBot. 58 (1863). Sonesson HbTrädg. 148 (1926). —
-ÄMNE. [jfr t. korkstoff] (i fackspr.)
1) bearbetat stycke av kork, avsett ss. material vid korkfabrikation; vanl. i pl. SFS 1882, nr 13, s. 26. Därs. 1906, nr 38, s. 22.
2) till 1 a: i cellväggarna hos kork förekommande, seg, elastisk, för luft o. vätska bl. i ringa grad genomtränglig substans av fettartad natur, suberin. Dalin (1852). 2NF 38: 1290 (1926).
B (†): KORKA-TRÄ, se A.
C (†): KORKE-SKO, -TRÄ, se A.
D (†): KORKEN-TRÄ, se A.
Spalt K 2422 band 14, 1937