Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORNETT kornät4, sbst.2, i bet. I, II r. l. m., i bet. III m. ((†, i bet. I, II) n. OxBr. 5: 48 (1613; i bet. II 2), ALaurentii Ciegler 335 (1620; i bet. I), Widekindi KrijgH 102 (1671; i bet. II 2)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er ((†) = (OxBr. 1: 303 (1626; i bet. II 1), 2VittAH 17: 77 (1839, 1846; i bet. II 1)); -en TullbSthm 26/7 1582 (i bet. I), Därs. 22/5 1583 (i bet. I)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -net (-neet) 1582—1834. -nett 1613 osv. Skrivningen -net l. -neet torde i allm. åsyfta ett uttal med lång vokal)
Etymologi
[jfr t. kornett, mnl. cornette, eng. cornet; ytterst av ffr. cornete l. fr. cornette (motsv. it. cornetta), diminutivbildning till ffr. corne (resp. it. corno), ytterst av lat. cornu (se HORN)]
I. [jfr motsv. anv. i mnl. o. ffr.] om vissa i äldre tid använda (urspr. hornlika l. med hornlikt utskjutande del(ar) försedda) kvinnliga huvudbonader l. huvudprydnader; särsk. om baktill l. på sidorna nedhängande, i håret l. vid huvudbonaden fäst prydnad av tyll l. spetsar o. d. TullbSthm 26/7 1582. Kan icke en skamlös .. Hora .. sitt oförskemda horeänne medh itt Gyllende Korneth .. pryda? ALaurentii Ciegler 335 (1620). Fru Wagener uti manteau-klädning, bart hår med cornetter. Tersmeden Mem. 2: 94 (1735). Under de svarta sammets-hattarne bruka många Damer en hvit Cornette af tyll garnerad med tyll. JournKonstModSed. 1815, s. 43. (Flickan hade på balen) en alldeles ny uppsatt mössa .. med krusade vingar vid öronen och hängande cornetter bakom. Wacklin Minn. 3: 5 (1845). — jfr PÄRL-, SPETS-KORNETT.
II. [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; urspr. ss. benämning på en lång, mot spetsen starkt avsmalnande lansvimpel]
1) (förr) standar för visst kavalleriförband (urspr. av lätt kavalleri), i allm. motsvarande en skvadron l. ett kompani. KlädkamRSthm 1611 B, s. 3 b. (Han) eröfrade några stycken kornetter och fanor. Brahe Tb. 12 (c. 1660). 2VittAH 17: 77 (1839, 1846; i fråga om förh. under tidigare delen av 1600-talet).
2) (förr) i överförd anv.: rytteriförband (vanl. motsv. en skvadron l. ett kompani) med egen ”kornett” (i bet. 1). Hann förestår mitt eigitt cornett. OxBr. 5: 48 (1613). HH 20: 349 (c. 1640). Alm VapnH 76 (1927; i fråga om förh. 1631).
III. [jfr motsv. anv. i ffr. o. fr.] urspr. o. eg.: officer som förde ”kornetten” (i bet. II 1); senare (i Sv. till år 1835, i Finl. alltjämt): (titel för) innehavare av lägsta officersgraden vid kavalleriet (motsv. fänrik vid övriga truppslag). BoupptSthm 1677, s. 457 b. De Utmanades Anförares Baner, fördt af Cornetten vid Södra Skånska Cavalerie-Regementet Ehrengranath. TornSp. 1800, 2Ordn. § 6. Gripenberg 10: 62 (1918).
Ssgr: A: KORNETT-BOSTÄLLE, -RYTTARE, -SÄTE, se B.
B (III): KORNETTS-BOSTÄLLE~020, äv. ~200. (kornett- 1739—1930. kornetts- 1720—1899) (förr) mil. PH 1: 233 (1720). SvKulturb. 5—6: 158 (1930). —
(III) -FULLMAKT~02, äv. ~20. (förr) mil. KKD 2: 28 (1706). —
(I) -HUVA. (†) BoupptSthm 1689, s. 405 a. —
(II 1) -RYTTARE. (kornett- 1626. kornetts- 1613—c. 1640) (†) ryttare tillhörande det lätta kavalleriet? OxBr. 5: 47 (1613). I Marienburg blifue förlagde dett Blå regementet sampt tijo cornetryttere. Därs. 1: 317 (1626). HH 20: 350 (c. 1640; i fråga om förh. 1601). —
(III) -SÄTE. (†) = -BOSTÄLLE. (kornett- 1683—1695. kornetts- 1683—1694) GenMRulla 16/10 1683. Carl XI AlmAnt. 315 (1695).
Avledn.: KORNETSKA, f. (-neteska 1690. -netska (-nettska) 1760—1808) (†) till III: hustru till (l. änka efter) kornett. VDAkt. 1690, nr 404. LdVSkr. 1808, s. 99.

 

Spalt K 2450 band 14, 1937

Webbansvarig