Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORPORALE kor1pora4le l. -på- l. -pω-, l. 1032, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. KORPORAL, sbst.1, n.; best. -et; pl. = (LPetri Kyrkiost. 69 a (1566), InventSala c. 1575) l. -er (InventKopparberg 1576, Schroderus Os. 2: 769 (1635)).
Ordformer
(äv. skrivet cor-. -al (-aal(l), -all) 1566—1867. -ale 1528—1933)
Etymologi
[jfr t. korporale, eng. o. fr. corporal; av mlat. corporale (pallium), eg.: till hostian hörande (duk), n. sg. av lat. corporalis, adj. (se KORPORAL, adj.)]
(i fackspr.) i fråga om förh. i katolska kyrkan: (fyrkantig) fin linneduk som utbredes på altaret ss. underlag för hostian vid mässoffrets frambärande, korporalduk; äv. (i fråga om förh. i luterska kyrkan): kalkduk, kalkkläde. OPetri GudzOrdh D 4 a (1528). Eett Corporal, till att bruukes, offuan påå kalcken, nær Sacrame(n)tzens tiænsten forrættes. InventÄlvdalen 26/2 1610. Branting TextilSkrud 39 (1920). Därs. 41.
Ssgr (i sht i fråga om förh. i katolska kyrkan): KORPORAL-DUK. Branting TextilSkrud 20 (1920). —
-VÄSKA. för förvaring av korporalet, då det icke är i bruk. Branting TextilSkrud 20 (1920).

 

Spalt K 2456 band 14, 1937

Webbansvarig