Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORROBORERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korroborieren, fr. corroborer, ävensom eng. corroborate; av lat. corroborare, göra stark, stärka, av com (se KON-) o. roborare, stärka, avledn. av robur, styrka (jfr ROBUST)]
(†)
1) stärka, styrka, ge styrka åt (ngt); vanl. med saksubj. Swedberg Schibb. 261 (1716). Ett herrligt vin corroborerar och föder. Wadman Saml. 2: 78 (1835). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) stadfästa, fastställa (privilegium, beslut, dom o. d.). HFinlH 1: 236 (1542). VDAkt. 1725, nr 391.

 

Spalt K 2474 band 14, 1937

Webbansvarig