Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORROSIV kor1ωsi4v, äv. -os- l. -ås-, l. 30~2 l. 40~1 (– -i´v Dalin), adj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; pl. = l. -er ((†) -e VarRerV 17 (1538)).
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korrosiv, adj. o. sbst., eng. corrosive, adj. o. sbst., fr. corrosif, adj. o. sbst.; av lat. corrosivus, till p. pf.-stammen i corrodere (se KORRODERA)]
I. adj.: som värkar gm korrosion; söndersmulande; (sönder)frätande.
a) geol. motsv. KORROSION 1. Fennia 36: 91 (1915).
b) om kemiskt värkande frätmedel: frätande; jfr KORROSION 2. Swedberg Schibb. 261 (1716). Polhem Invent. 43 (1729; om gruvvatten). Corrosiva gifters verkan på blodet. TLäk. 1832, s. 15. Monelmetall 1 (1934). Wernstedt (1935).
II. (i fackspr., numera mindre br.) sbst.: frätmedel. VarRerV 17 (1538). 2NF (1911).

 

Spalt K 2475 band 14, 1937

Webbansvarig