Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORSGEVÄR kor3s~jevä2r l. -æ2r, förr äv. KURTSGEVÄR, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(kors- (-ss-, -sz-) 1690 osv. kurts- (-tz-) 1669—1823)
Etymologi
[av t. kurzgewehr, eg.: kort vapen, av kurz, kort (se KORT, adj.), o. gewehr (se GEVÄR), resp. ombildning härav med anslutning till KORS]
bardisan (l. bardisanliknande vapen); i ä. tid tillhörande beväpningen för underofficerare, ävensom stads- l. brandvakt o. d. Delachapelle ExBook 16 (1669). Wi (vilja) .. till bemälte stadswakt (i Uppsala) hafwa 12 stycken KurtzGewär. Stiernman Com. 5: 793 (1700). Vnder-Officerarne höllo .. Korss-Gevären vnder vänstra Armen. Rüdling Suppl. 393 (1740). Brandvakter med korsgevär. Palmær Eldbr. 118 (c. 1850). Alm VapnH 96 (1927).

 

Spalt K 2512 band 14, 1937

Webbansvarig