Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORUND kωrun4d l. ko- l. kå-, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äv. (ss. benämning på mineralet i fråga) KORUNDUM -run3dum2, äv. —40, n.; i best. anv. utan slutart.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -rund 1818 osv. -rundum 1815 osv.)
Etymologi
[jfr t. korund; av eng. corundum, av tamilspr. kurundam, hindi kurund; jfr fr. corindon]
miner. mycket hårdt, starkt glasglänsande mineral av aluminiumoxid; äv.: ädelsten av dylikt mineral; jfr DIAMANT-SPAT, LERJORD. FKM 4: 96 (1815). Korund .. kallas rubin, när den är röd, saphir, när den är blå .. o. s. v. Åkerman KemTechn. 1: 397 (1832). Diamantspaten eller korunden består .. af ren lerjord. Almroth Kem. 460 (1834). Man skiljer mellan ädel och vanlig korund samt smärgel. Frosterus Min. 95 (1917). Sakramentets guldmonstrans / med ametister och korunder. Selander VHHage 30 (1923).
Ssgr: KORUND-JORD. (†) korund. LittT 1797, s. 66. —
-KRISTALL. miner. Svenonius Stenr. 101 (1888). —
-SKIVA, r. l. f. slipskiva av korund. Lenhardtson Tandl. 176 (1897). —
-ÄDELSTEN~002. (Ekenberg o.) Landin (1893).

 

Spalt K 2542 band 14, 1937

Webbansvarig