Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORYFÉ kor1yfe4 l. kå1-, äv. kω1-, m.||ig.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -if- (-iph-) 1802—1804. -yf- (-yph-) 1798 osv.)
Etymologi
[jfr t. koryphäe; av fr. coryphée, av lat. coryphæus, av gr. κορυφαῖος, som står i spetsen, till κορυφή, hjässa, topp m. m.]
1) koranförare i det antika grekiska skådespelet. Envallsson 66 (1802). Stundom afsöngos också jamberne, när choren eller rättare hans koryphé företrädde en aktors ställe. Phosph. 1811, s. 269. Hahr ArkitH 94 (1902).
2) i allmännare anv.: föregångsman; ledare, ledande l. tongivande personlighet, i sht i politisk l. kulturell rörelse; ofta med nedsättande bibet. JournSvL 1798, s. 218. Hr Atterbom — nya skolans koryfé. AB 1840, nr 298, s. 2. Herr Emil Key .. var en af landtmannapartiets koryféer och munvigaste talare. De Geer Minn. 2: 205 (1892). Fackföreningsrörelsens koryfeer. SvD(A) 1930, nr 261, s. 1. — jfr PARTI-KORYFÉ.

 

Spalt K 2547 band 14, 1937

Webbansvarig