Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOSEKANT kω3~sekan2t, äv. 104 (kosekánnt Dalin), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(äv. (i förkortning alltid) skrivet med c. Anm. Stundom användes den nylat. formen cosecans)
Etymologi
[jfr t. kosekante, eng. cosecant, fr. cosécante; bildat till SEKANT efter nylat. cosecans, elliptisk bildning till lat. complementi secans, komplementets sekant. — Jfr KOSINUS]
(numera mindre br.) mat. sekanten för en given vinkels komplement; i skrift vanl. förkortat cosec. Strömer Trig. 8 (1749). 3NF 19: 606 (1933).

 

Spalt K 2553 band 14, 1937

Webbansvarig