Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOSING kω3siŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[upptaget från slangspr. o. där möjl. bildat till KOVA, sbst.2]
(i vissa trakter, starkt vard.) ss. koll. o. i pl.: pängar. SocDem. 1892, nr 290, s. 3. Om jag bara hade kosingar, skulle jag köpa dej ett posetiv. Sandberg GHusH 21 (1897). Att byrådirektören gärna vill ha kosing för att resa till Golfströmmen och studera denna. SD(A) 1930, nr 324, s. 14.

 

Spalt K 2553 band 14, 1937

Webbansvarig