Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOVE kå3ve2, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(kåfve)
Etymologi
[sv. dial. (Blek.) kåve, av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bandtång, bändeltång, bändling. Aspegren BlekFl. 1 (1823). Wahlenberg FlSv. 575 (1826; fr. Blekinge).

 

Spalt K 2586 band 14, 1937

Webbansvarig