Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRACK krak4, interj.
Etymologi
[jfr d. krak, t. krach, krack, fr. crac; sannol. återgå sv. krack, d. krak på nt. krak, holl. krack, t. krach, bildade till resp. mnt. kraken, holl. kraken, t. krachen, smälla, brista sönder, knäcka, motsv. feng. cracian, fht. krahhōn; väl ytterst av ljudhärmande urspr.]
interj. för återgivande av det ljud som uppkommer, då ngt krossas l. brytes av; stundom upprepat; äv. i substantivisk anv. Det jemna ”krack-krack”, som hördes hvart hon kom, .. var ingenting mindre än trefligt. Bremer Hem. 1: 361 (1839). WoJ (1891).

 

Spalt K 2596 band 14, 1937

Webbansvarig