Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRAFS kraf4s, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(kraffs (kraffz) 15991861. krafs 1712 osv.)
Etymologi
[sv. dial. krafs, motsv. nor. dial. krafs, nyisl. krafs; vbalsbst. till KRAFSA, v.]
1) (numera bl. tillf.) motsv. KRAFSA, v. 1: handlingen att krafsa l. skrapa (i l. på ngt); särsk. i fråga om djurs krafsande efter föda; äv.: vad som krafsas l. skrapas ihop (till döda). Så wäl leffuer hönan aff sit kraffs, som Leijonet aff sitt Rooff. SvOrds. C 2 a (1604). Kraffz gieer och födha. Grubb 427 (1665). Lind 2: 442 (1749). Östergren (1930).
2) oeg. l. bildl. av 1.
a) (†) om obetydlig värksamhet l. ringa o. oansenligt arbete o. d. Jagh will .. migh medh mitt ringe Kraffz och Arbete föde så länge gudh will vnne migh lijfwet. VästeråsDP 14/3 1599.
b) (ngt vard.) om ngt obetydligt l. värdelöst o. d.: skräp, småplock, ”rafs”, strunt; särsk. i uttr. smått krafs, om obetydliga l. värdelösa saker, småsaker o. d. Spegel (1712). Alt deras lilla krafs hade betjenterne burit bårt til slottet. Kempe FabritiiL 39 (1762). Och fastän min lott inte just ä så stor, / Så tänker jag få lite krafs efter mor. Bellman SkrNS 1: 96 (c. 1770). En pojke .. på Piazza del Municipio sålde tvålar och annat krafs i en låda. Lundin Alp. 290 (1883). Lilla Kamelia har väl mycket kravs i sitt rum. Kræmer ResJap. 78 (1913). Det kom aldrig ut något krafs på Svans förlag. Alving Avigs. 95 (1918). SvD(A) 1934, nr 23, s. 6. — särsk. (numera föga br.): sötsaker, ”snask” (för barn); jfr KLIFS, sbst.1 1. Nordforss (1805). En liten smula karameller eller något krafs åt barnen. Alving Bellm. 3 (1907).
3) (ngt vard.) motsv. KRAFSA, v. 3: kludd, klotter. Wetterbergh Altart. 18 (1848). Nordensvan SvK 137 (1892). Ack, vilket krafs, det ser ut, som om man satt pennan i klövarna på en so. Östergren (1930).
Avledn.: KRAFSIG, adj. (ngt vard.)
1) till 2 b; om föremål o. d.: som är obetydlig l. värdelös; skräpig, ”rafsig”. Tamm AvlÄndAdj. 33 (1899). De fula och krafsiga prydnadsföremålen. Wägner Pennsk. 34 (1910). Östergren (1930).
2) till 3; om målning o. d.: som utmärkes av allt för många petiga o. icke helt klara detaljer; klottrig. Små fina men litet krafsiga landskap. SvD(A) 1929, nr 95, s. 9. DN(A) 1934, nr 26, s. 24.

 

Spalt K 2597 band 14, 1937

Webbansvarig