Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRAKE kra3ke2, sbst.2, m. l. r.; best. -en.
Etymologi
[av nor. krake; jfr shetl. krekin, tabunamn för valfisk; besläktat med KRAKE, sbst.4]
i enlighet med norsk folktro, benämning på ett jättestort havsvidunder. Bergman Jordkl. 408 (1766). Wallenberg (SVS) 1: 196 (1771). SvUppslB (1933).

 

Spalt K 2629 band 14, 1937

Webbansvarig