Publicerad 1937 Lämna synpunkter KRASSLING, m.||ig.; best. -en; pl. -ar. Etymologi [till KRASSLA, v.2, o. KRASSLIG] (†) krasslig människa, sjukling; jfr KRASSLARE 2. Lind (1749). Wallin Bref 61 (1846). Spalt K 2668 band 15, 1937 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se