Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRATT krat4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. kratt, småskog, busksnår (Skåne), ”smått o. sämre utplock av potatis o. d.” (Blekinge); jfr d. krat, buskskog, underskog, nor. krat, avskrap, låg snårskog; jfr äv. sv. dial. krate, n., avskrap, skräp, ogräs; till KRATTA, v.1 — Jfr KRATT, sbst.1]
1) (†) småkrafs, strunt, skräp. Weste (1807). Jag metade och fick något smått kratt. Dens. FörslSAOB (1823).
2) (utom i södra Sv. nästan bl. i vitter stil) busksnår; lågvuxen, risig o. snårig småskog. Fischerström 4: 7 (1792). Wennerberg 3: 57 (1883). Af gräset och krattet halft öfvervuxna grundmurar. Klinckowström BlVulk. 2: 125 (1911). Skog av ek och bok förutom surskog och kratt. Campbell SkånBygd. 81 (1928). — jfr BUSK-KRATT.
Ssgr (i sht i fackspr., särsk. bot. o. skogsv.): (1?) KRATT-LAV. (†) lavarten Physcia hispida (Schreb.) Frege f. semipinnata Azahlbr. var. leptalea Azahlbr., stjärnlav. Acharius Lich. 108 (1798). —
(2) -MARK. mark bevuxen med buskar o. låg (risig) snårskog. Gillberg BeskrChristL Föret. (1767). Campbell SkånBygd. 81 (1928). —
(2) -SKOG. Gillberg BeskrChristL 50 (1767). SvKulturb. 7—8: 101 (1931; i fråga om förh. i mellersta Skåne).

 

Spalt K 2673 band 15, 1937

Webbansvarig