Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KREPERA krepe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING (†, HFinlÖ 1: 220 (1711)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. krepera (cr-) 1666 osv. kreppera (cr-) 1700—1701. cripera 1707)
Etymologi
[jfr t. krepieren; av it. crepare, brista, gå sönder, av lat. crepare, smälla, braka, brista. — Jfr DEKREPITERA, DISKREPERA, KREVERA]
1) (†) om bomb l. granat: explodera, krevera (se d. o. I 1). KKD 1: 78 (1705). Dahlberg Lefn. 85 (c. 1755; uppl. 1911).
2) gå under, omkomma, dö; numera nästan bl. (vard.) om person: ”stryka med”. Brask Pufendorf Hist. 451 (1680; om person). Hestarna creppera af dee swåra uttståndna strapatzer. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 150 (1700). Så fick hon fett kring hjertat. Jag var derinne när hon kreperade. Hedenstierna FruW 26 (1890). — särsk. (i vissa trakter, vard.) bildl.: (vara nära att) spricka (av ilska o. d.); ”förgås”; jfr KREVERA I 2 b. WoJ (1891). Östergren (1930).
3) (†) vara nära att gå under; lida nöd, leva under svåra förhållanden. Nämnandes .. at .. Kongl. Maj:ts Ministrer utrikes af medellöshet crepera. HC11H 10: 22 (1666). Så att hon förleden winter ledet nöd och mycket Creperat. VRP 1709, s. 276. VDAkt. 1737, nr 383.

 

Spalt K 2702 band 15, 1937

Webbansvarig