Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRESUS kre4sus l. (vanl.) KRÖSUS krø4sus, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar ((†) kröser 4GbgVSH XXXII. 1: 4 (1805), HH XXV. 2: 146 (1815)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. kresus 1901 osv. krösus (croesus) c. 1770 osv.)
Etymologi
[jfr t. krösus, eng. croesus, fr. crésus; av lat. Croesus, av gr. Κροῖσος, namn på en namnkunnig, oerhört rik lydisk konung]
(ngt vard.) oerhört rik man; ngn gg äv. om kvinna; ofta med skämtsam överdrift. Bellman SkrNS 1: 13 (c. 1770). Att flertalet studenter icke äro några krösusar. UNT 1930, nr 10663, s. 7.

 

Spalt K 2704 band 15, 1937

Webbansvarig