Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRICK KRACK krik4 krak4, interj.
Etymologi
[jfr t. krickkrack, eng. cric(k)-crac(k), fr. cric crac; ljudhärmande. — Jfr KRICKA, sbst. o. v.]
(mindre br.) interj. återgivande ett (svagt) knakande ljud. Krick, krack, sa’ isen. Callerholm Stowe 74 (1852).

 

Spalt K 2718 band 15, 1937

Webbansvarig