| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRING, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2781):
a) i fråga om förhindrande av angrepp mot l. intrång på ngt: skydda, värna; äv. refl. Hade Städernes Linneväfvare .. förmått kringgärda sig med värn emot Landtmanna Industrien. LBÄ 11 —13: 74 (1798). Hans strängt kringgärdade isolering. Swahn Windelcr. 197 (1916).
b) i fråga om inskränkande av ngns förmåga att göra sig gällande o. d.: inskränka, begränsa, kringskära. Oldendorp 1: 25 (1786). De försiktigt kringgärdade befogenheter, som tillkommo Gustav Adolf som hertig. Ahnlund GA 42 (1932). —
(II 2) -GÄRNING. [möjl. eg. till sv. dial. kring, krets, ring, båge] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, ävensom etnogr.) värksamhet (arbete) som försiggår gm en svängande rörelse l. en vridning rundt o. d. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 176 (1863). Norrl. 14: 50 (1926). —
(I 1) -HUGGA, -ning. (kring- 1705—1917. omkring- 1587—1640)
1) (i sht i fackspr.) göra inhuggning(ar) i ett träd (särsk. ett grovt lövträd) rundt omkring det (innan det avsågas); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Helsingius (1587). (Man kan) med yxan kringhugga trädet der afskärningen skall ske. Ström Skogsh. 165 (1846). (Trädet) är förbränt av eld och kringhugget. Psalt. 80: 17 (Bib. 1917).
(jfr II 4 a) -HUGSAN. (†) förhållande(t) att tänka sig om noggrant o. allsidigt; jfr OMHUGSAN. JournPrest. I. 1: Föret. 4 (1797). —
(I 1) -HÄGNA, v. (kring- 1778 osv. omkring- 1640) (numera mindre br.) kringgärda, sätta staket o. d. omkring (ngt); äv.: utgöra hägnad l. stängsel o. d. omkring (ngt). Linc. N 6 a (1640). Egendomen .. är väl häfdad och kringhägnad. LdVBl. 1835, nr 18, s. 4. De af hvassa kaktushäckar kringhägnade trädgårdarne (vid Libanon). Heidenstam End. 9 (1889). —
(I 1, II 1) -HÄNGA, v.
1) med saksubj.: hänga rundt omkring ngt.
a) intr.; numera bl. (tillf.) i p. pr. (Hustrurnas) prydning ware icke vtwertes, then ther är j flätat håår, eller cringhengiandes guld, eller j kosteligh clädher. 1Petr. 3: 3 (NT 1526). Botin Utk. 654 (1764).
b) tr.; numera bl. (föga br.) i p. pf. (med nära anslutning till 2). (En tröja) bebrämad med hermelin och mård och kringhängd af en mängd små förgyllda silfverklockor. Afzelius Sag. 5: 2 (1843). Därs. X. 2: 256 (1866).
2) med personsubj.: behänga (ngt) rundt omkring (med ngt); numera bl. (föga br.) i p. pf. PErici Musæus 4: 74 b (1582). En .. säng, kringhängd med sparlakan. Eichhorn Stud. 1: 37 (1869). —
(I 1) -HÖLJA. (kring- 1672 osv. omkring- 1846—1848) (i sht i vitter stil l. poesi) hölja (ngt) rundt omkring (med ngt); äv.: höljande omgiva (ngt). Lucidor (SVS) 268 (1672). Mörker kringhöljer mig. Wulf Köppen 1: 103 (1799). Östergren (1930). —
1) intr.: irra hit o. dit (ngnstädes), irra omkring; äv. om liv, tankar o. d.; numera nästan bl. i p. pr. Genom palatsets vidd kringirra förtviflade mödrar. Adlerbeth Æn. 43 (1804). Under många år .. förde han en kringirrande landsortskådespelares oroliga lif. Lundin o. Strindberg GSthm 589 (1882). Siwertz JoDr. 376 (1928).
2) (†) tr.: irra hit o. dit i l. genom l. på (ngt); äv. bildl. Adlerbeth Buc. 32 (1807). Hennes ögon .. / Kringirrade .. nejden. Nicander 2: 407 (1820). —
(I 1) -JUBLA. upphäva jubelrop rundt omkring (ngn), hylla (ngn) med jubelrop; äv. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Runeberg 5: 91 (1860). Kringjublad på arenans sand du står. Snoilsky 1: 79 (1869). När millionerna kringjubla Hitler, så måste (osv.). SvTeolKv. 1933, s. 338. —
(II 4, 5 b) -KASTA, v., -ning. (kring- c. 1620 osv. omkring- 1640—1822) kasta l. strö (ngt) omkring sig l. hit o. dit l. från den ene till den andre o. d.; äv. oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Gustaf II Adolf 78 (c. 1620; bildl.). Linc. N 5 b (1640). (Natrium) antändes trögare än kalium och fordrar nästan glödgning, den brinner då med hvit låge och kringkastar brinnande gnistor. Lyceum 2: 138 (1811). Närmare Nabben ligger en hel del mindre öar och holmar kringkastade huller om buller. TurÅ 1911, s. 53. —
(I 1 c) -KLAPPA, v., -ning.
1) slå l. bulta grundligt på alla sidor av (ngt); numera företrädesvis: giva (ngn) ett kok stryk, piska upp (ngn); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst.; jfr KLAPPA, v. 1 b. För att desto ledigare kunna kringklappa min motståndare. MCramær (1846) hos Schöldström Skämt. 149. En ung tjänstflicka, som .. sköljde kläder och kringklappade dem med ett klappträd. Rydberg 8: 168 (c. 1855). Östergren (1930).
2) grundligt o. hjärtligt klappa l. smeka (ngn), klappa om (ngn); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst.; jfr KLAPPA, v. 3 a. Jag kände mig just lycklig, när alla .. kommo omkring mig .. samt kringklappade mig på alla sidor. Knorring Cous. 1: 121 (1834). Bergman Hancken 20 (1920). —
(I 1) -KLÄDA, -ning. (i fackspr.) bekläda (ngt) rundt omkring (med ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst.; jfr KLÄDA I 4 e. BoupptSthm 1673, s. 68 b, Bil. För dammets omedelbara bortledande ur arbetsrummet .. bruka dammalstrande maskiner kringklädas med huvar. Wirgin Häls. 2: 276 (1931). —
-KRING, adv. (vard., numera föga br.)
1) till II 2 a, 5 b; i sådana uttr. som snurra, springa kringkring, snurra, springa rundt l. hit och dit o. d. (Räven till tuppen:) Jag skal betala tig, för tu .. / .. okyskt kring kring snorrar. Kolmodin QvSp. 1: 136 (1732). Han blef yr i mössan och började springa kringkring som en galning. Carlén Ensl. 1: 42 (1846).
2) till II 2 a slutet; i uttr. vara kringkring i skallen o. d., vara yr i huvudet. Jag ä alldeles kringkring i skallen! Ljungquist LivStrid 105 (1922). Anm. Ordet kan i denna anv. äv. uppfattas ss. oböjl. adj. —
(II 5 b) -KRYPA. (kring- c. 1755 osv. omkring- c. 1755—1925) krypa hit o. dit, krypa omkring; numera nästan bl. i p. pr. Schultze Ordb. 2453 (c. 1755). (Liljebaggarna) träffas trögt kringkrypande på liljeväxter. 2NF 16: 499 (1911). Hammarström Sportfiske 264 (1925). —
(I 1 c) -KYSSA. grundligt kyssa ngn (rundt omkring); numera nästan bl. (ngt vard.) i pass. (särsk. i p. pf.). Tersmeden Mem. 2: 183 (1736). Det vore ju stor synd om han skulle resa ifrån fästmön, innan han fått kringkyssa henne tillräckligt. Braun Calle 196 (1843). Dalin (1852). —
(II 5 b) -KÖRA, -ing, -ning; -are (Lundin NSthm 12 (1887), GHT). (ikring- 1788. kring- 1851 osv.) särsk.: (för avhämtning l. försäljning l. visning o. d. av ngt) köra (åkdon l. varor o. d.) från plats till plats l. från gård till gård o. d. Hvarje morgon ikringköras (i Amsterdam) stora brädkärror .., i hvilke hämtas ifrån husen både aska och annan orenlighet. Thunberg Resa 1: 15 (1788). GHT 1934, nr 299 A, s. 9.
Spalt K 2791 band 15, 1938