Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRISTO- kris1to- l. -tå- l. -tω-.
Etymologi
[jfr t. o. eng. christo-; ssgsform till gr. Χριστός l. lat. Christus (se KRISTUS)]
teol. i ssgr: som har samband med l. avseende på Kristus.
Ssgr [i allm. med motsv. förebilder i t., eng. o. fr.]: KRISTO-CENTRISK1040. som ställer Kristus i centrum (av lära o. leverne), som lägger huvudvikten vid Kristus l. Kristus’ gärning o. d.; ofta motsatt: teocentrisk. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 235 (1913). Kristocentrisk förkunnelse. 2NF 38: 921 (1926). Hans fromhet var starkt kristocentrisk. SvD(A) 1933, nr 350, s. 9. —
-LOGI1004, r. lära(n) om Kristus (i sht om Kristus’ person). Frey 1843, s. 195. (Renans) manövrer i Christologien. Bremer Brev 4: 318 (1864). Larsson Spinoza 448 (1931). —
-LOGISK1040. adj. till -LOGI. SvLittFT 1833, sp. 51. Kristologiska ställen i Nya Testamentet. Nyblæus RelUpps. 163 (1872). De kristologiska kontroverserna på 400-talet. SvTeolKv. 1932, s. 313.

 

Spalt K 2838 band 15, 1938

Webbansvarig