| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRITIKER kri4tiker l. 302, m.||ig.; best. -n; pl. = l. kritici kri4tisi l. 302 (Anm. Pl.-formen kritici hör urspr. o. eg. till sg.-formen kritikus o. är i äldre ex. att hänföra till denna form); äv. (numera bl. i bet. 1 b, c, i 1 b numera alltid) KRITIKUS kri4tikus, äv. 302; best. -en; pl. -kusar (vard., Dalin (1852), Östergren (1930)) l. (numera vanl. hänfört till sg. kritiker) kritici (jfr ovan). Anm. Av formen på -us användes förr stundom den lat. gen. sg. critici. Kellgren (SVS) 6: 21 (1773).
1) motsv. KRITIK 1, KRITISERA 1: person som kritiserar l. övar kritik, granskare, bedömare. Kongen är en så stark criticus, at det är otroliget. Hermelin BrBarck 36 (1703). (H. Hamilton) var .. en lysande talare, en skarpsinnig kritiker. De Geer Minn. 1: 209 (1892). Polismästaren hade (inte) kommit till Söderås .. för att .. utbilda sig till dess ironiske och sarkastiske kritiker. Hellström Malmros 23 (1931). — jfr SOCIAL-KRITIKER. — särsk.
a) person som (i tidning l. tidskrift o. d.) övar kritik av vittra (l. vetenskapliga) skrifter l. av konstvärk l. konstnärliga prestationer; konst- l. smakdomare, (litteratur- l. konst- l. musik- l. teater)anmälare, recensent. Palmfelt Vitt. 371 (c. 1740). (En) Criticus må först .. efterse och pröfva mina skäl och grunder, innan han företager sig at criticera. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 2, s. 6. Schumann .. grundlade .. (en tidskrift för musik), i hvilken han såsom kritiker var ifrigt verksam. Möller LbMus. 53 (1880). De kritici, som på sin tid skapade Marcus Lauesens succé. SvD(A) 1933, nr 83, s. 7. — jfr KONST-, LITTERATUR-, MUSIK-, TEATER-KRITIKER.
b) (med nedsättande bet.) om kritiker (i bet. 1 a) som anses ensidigt negativ l. trångsynt l. pedantisk l. småskuren l. undermålig; jfr KRITIKASTER 1. Thorild 3: 24 (1791). Gudomlig är naturen, då hon målar! / .. Och ingen kritikus här mästra vågar. Sätherberg Blomsterk. 97 (1879). Nordensvan Larsson 2: 35 (cit. fr. 1892).
c) i allmännare anv.: person som är böjd för kritik, kritiklysten person, anmärkare, häcklare, ”grinare”; jfr KRITIKASTER 2. Biurman Brefst. 125 (1729). HSH 9: 106 (c. 1800). (J. J. Rousseau) var den ende, som var en hänförd profet, där de andra (dvs. de franska encyklopedisterna) voro ingenting annat än kalla kritiker. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 195 (1899). Lieberath FriluftP 58 (1921).
2) motsv. KRITIK 3, KRITISERA 2, om vetenskapsman som utför undersökningar för att pröva ngts möjlighet l. värklighet l. nödvändighet l. giltighet l. lagbundenhet o. d.; textkritiker; bibelkritiker. En lärd criticus. Serenius (1734; under critick); jfr 1. LittT 1796, s. 153 (om textkritiker). Hvilka verldar af folk och länder, bortom Ural, säger en berömd historisk kritikus. Leopold 6: 82 (1803). Att nutidens kritici icke hafva någon tvekan om att denna bok .. är af aposteln Matteus. Rudin OrdUngd. 2: 110 (1900). — jfr BIBEL-, TEXT-KRITIKER. — särsk. filos. filosof som icke antager kunskap om det varandes väsen utan att dessförinnan ha undersökt kunskapsförmågan, kritisk filosof; jfr DOGMATIKER 2 a β. Lutteman Schulze KantCrit. 281 (1799). GbgHÅ IV. 1: VI (1898).
Spalt K 2851 band 15, 1938