Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRITTER krit4er, n.; best. krittret (Hagström, Östergren (1930)); pl. =; best. -erna (Knorring Ståndsp. 1: 78 (1838) osv.), stundom (bygdemålsfärgat l. i vitter stil) krittren (Mattsson LycklÖ 113 (1907), Östergren (1930)) ((†) kritturen Callerholm Stowe 58 (1852)).
Ordformer
(kritter c. 1680—1930. kritur 1776. krittur 1852)
Etymologi
[sv. dial. kritter, kriter, kretter, kretur, kritur; gm dialektisk utveckling uppkommet av KREATUR]
(i folkligt spr. o. i vitter stil) kreatur (se d. o. 2 a). Hagström Herdam. 2: 158 (cit. fr. c. 1680). Carlsson Dagsv. 139 (1927). — jfr SMÅ-KRITTER. — särsk. (†) i koll. anv. Så kommo vi i skogen in, / Och krittret gick vid åsen. Topelius Läsn. 6: 162 (1884).

 

Spalt K 2856 band 15, 1938

Webbansvarig