| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KROASERA krω1ase4ra l. krå1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kroasèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.).
1) (†) = KORSA 4, 5, 6, 7; särsk. i uttr. kroaserad eld, korseld. SP 1792, nr 241, s. 1. I croisserande direction till en och samma punct. VetAH 1815, s. 65. Gosselman Col. 1: 149 (1828). Ekbohrn (1904).
2) (i fackspr.) = KORSA 10. Andersson (1845). Thorell Zool. 2: 87 (1861). De kroaserade hästarne (syntes) äga bättre trafvaranlag än de rent finska hästarne. IdrFinl. 3: 52 (1906). Bergman JoH 72 (1926; bildl.).
a) abstr.: korsning, rasblandning; äv. bildl. QLm. I. 2: 24 (1833). SvD(B) 1927, nr 192, s. 5 (bildl.).
b) konkret: korsningsprodukt; äv. bildl. Strindberg Utop. 13 (1885; bildl.). Ett antal hundrackor, vidriga kroaseringar av taxar, doggar och jakthundar. Willebrand-Hollmerus Kerk. 23 (1924).
Spalt K 2856 band 15, 1938