Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KROKUS krω4kus, äv. (i bet. 2) KROKOS krå4kos l. krω4-, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar (Westermarck Marocko 250 (1918) osv.) l. = (DA 1808, nr 13, s. 3, Werin Brontë Blåst 156 (1927)).
Ordformer
(krokos- 1826 (: krokosdrägt)—1930 (: krokosfärgad). krokus (crocus) 1722 osv.)
Etymologi
[av lat. crocus, av gr. κρόκος, av österländskt urspr.]
1) växt av släktet Crocus Tourn., saffransblomma. Ahlich 19 (1722). (När) krokusen sprack ut vid södervägg. Spong Dam 18 (1937).
2) (i fråga om förh. i antiken) saffran (som erhålles av Crocus sativus Lin.). Thomander 3: 236 (1826).
3) kem. (äldre) benämning på vissa gula l. röda metalloxider; numera bl. om järnsaffran. Rinman (1788). Ericsson Ur. 33 (1897). 2UB 6: 590 (1904).
Ssgr: (2) KROKUS-DRÄKT. (i vitter stil, tillf.) saffransfärgad dräkt. Thomander 3: 345 (1826). —
(2) -FÄRGAD, p. adj. (i fråga om förh. i antiken) saffransfärgad. Elfving Kulturv. 201 (1895). —
(1) -RABATT. Reuter Ber. 63 (1900).

 

Spalt K 2881 band 15, 1938

Webbansvarig