Publicerad 1938 Lämna synpunkter KROMIT kromi4t l. krå-, äv. krω-, r. ((†) n. Berzelius); best. -en. Ordformer (förr äv. skrivet chrom-) Etymologi [jfr t. o. eng. chromite; avledn. av KROM, sbst.1] miner. kromjärn (se d. o. 1). Berzelius FörsökMin. 53 (1814). Gertz o. Grönwall Min. 55 (1923). Spalt K 2885 band 15, 1938 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
