Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRONOMETER kron1ome4ter (se för övr. KRONO-), r. l. m.; best. -n; pl. -trar (VetAH 1799, s. 100 osv.) ((†) -trer Weste FörslSAOB (1823)).
eg.: apparat för mätning av tid.
1) (i fackspr.) fjäderur med största möjliga okänslighet mot temperaturförändringar o. med största möjliga regelbundenhet i gången; särsk. användt till sjöss för bestämmande av longituden. Landell Bligh 5 (1795). För bestämning av tiden använder man vid astronomiska observationer dels fast uppställda pendelur, dels transportabla kronometrar. Bergstrand Astr. 159 (1925). — jfr BOX-, HALV-, LONGITUDS-, MEDELTIDS-, SJÖ-, SKEPPS-, STJÄRNTIDS-KRONOMETER. — särsk. oeg.: tidtagarur; jfr KRONOGRAF 3 slutet. ST 1934, nr 119, s. 16.
-FABRIKANT. —
-FABRIKÖR. —
-GÅNG. urmak. jfr GÅNG III 5. Schweder HbUrmak. 17 (1874). Kronometergången .. karakteriseras af en vid sidan om gånghjulet och oron varande arm, på hvilken nämda hjul stöder sig emellan hvarje åt oron gifven impuls. Hammarlund Fickur. 9 (1893). 3NF 19: 1168 (1933). —
-MAKARE. —
-STÅND. sjöt. den tid som en viss kronometer i ett visst ögonblick visar mera l. mindre än den värkliga medeltiden. Smith (1916). —
Spalt K 2920 band 15, 1938