Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KROPPIG l. KROPPOT, adj.
Ordformer
(-ig 1734—1755. -og(h) 1541—1769. -otter 1555)
Etymologi
[fsv. kroppotter, hullig, korpulent; jfr d. dial. kroppet; avledn. av KROPP, sbst.1 Med avs. på bet. 2 jfr sv. dial. (Finl.) kruppat, puckelryggig, krokryggig]
(†)
1) som har fyllig figur, tjock, korpulent. Serenius K 3 b (1734). Ihre (1769).
2) puckelryggig, krokryggig. 3Mos. 21: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: puckelryggig). Ihre (1769).
Avledn.: KROPPIGHET, r. l. f. (†) till 1. Serenius (1741).

 

Spalt K 2933 band 15, 1938

Webbansvarig