| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KROPPÅS krop3~å2s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
den överst på gavelspetsarna vilande stock som, då takstolar icke begagnas, uppbär taksparrarna o. i vilken dessa äro fästa; stundom allmännare, om den övre, vågräta begränsningen av ett åt två sidor fallande yttertak; jfr RYGGÅS, TAKÅS. HammarkDomb. 9/5 1617. Solen hade nu med sina blänkande strålar fjorton resor förgylt kroppåsen på bondens tysta boning. Sahlstedt SagTupp. 6 (1758). Yttertaket (på torpet Sola) uppbäres af trenne grofva åsar: en kroppås och två sidoåsar. Fatab. 1907, s. 43. SvKulturb. 11—12: 41 (1932). — särsk.
b) (numera knappast br.) bildl. Vp i Luftens Krop-åås kljfwa, / Stiernornas Natur beschrifwa, / .. / Är wäl ingen Reesa lätt. Spegel GW 145 (1685). Fulufjellets kroppås. Unge Dal. 1: 29 (1829). Sjelfva kroppåsen på den filosofiska systembygnaden. Samtiden 1873, s. 248.
-KANNA. (i vissa trakter, förr) jfr -ÖL. I Hede socken i Härjedalen sades, att när kroppåsen kommit upp, borde bonden bestå på kroppåskanna. SvKulturb. 7—8: 182 (1931). —
-STUGA. (i vissa trakter) stuga vars tak understödes av en på gavelspetsarna vilande stock, ryggåsstuga. SundhetscollBer. 1851, s. 19. Erixon Södermanl. 13 (1924). —
-TAK. tak som understödes av en på gavelspetsarna vilande stock; stundom: yttertak med takfall åt två sidor, sadeltak. Kalm VgBah. 87 (1746). 2NF 28: 200 (1918). —
-ÖL. (i vissa trakter, förr) gille som anordnades för byggnadsarbetarna, då kroppåsen lagts i ett under byggnad varande hus; jfr TAKLAGS-ÖL. Berndtson (1880). FolklEtnSt. 5: 114 (1934).
Spalt K 2935 band 15, 1938