Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRUSTA krus3ta2, äv. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. kruste; av lat. crusta, skorpa; besläktat med KRISTALL. — Jfr INKRUSTERA, KRUSTACÉ, KRUSTAD]
(i fackspr.) skorpa, skal; särsk. med. sårskorpa, ruva. TLäk. 1834, s. 369. (Salpetersyrad kalk) drager fuktighet till sig och bildar stundom .. en smutsigt hvit krusta. AHB 83: 62 (1873). Inom kort pläga alla sår, som icke blifva säte för varbildning, betäckas af en crusta. LbKir. 1: 587 (1920).
Ssgr (i fackspr.): A: KRUST-BILDNING, se B. —
-LAV. bot. skorplav. SvUppslB (1933).
B: KRUSTA-BILDNING. (krust- 1854. krusta- 1920) äv. konkret. Hammargren Jordkl. 138 (1854). LbKir. 1: 600 (1920).

 

Spalt K 2973 band 15, 1938

Webbansvarig