| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYCKA kryk3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (ArkliR 1555: 5 (1556) osv.) ((†) -er Bullernæsius Lögn. f 5 a (1619), 1Saml. 5: 605 (1774)).
1) krökt l. rakt (tvär)stycke tjänande som handtag l. fäste o. d.; numera nästan bl. om krökt handtag (av trä l. metall o. d.) på käpp l. paraply o. d. Ju krokotare Trä, ju bättre krycka. Riddermarck Alm. 1691, s. 16; möjl. till 2. VetAH 1781, s. 207 (om krökt ten tjänande ss. dörrhandtag). KonstNyhMag. 2: 28 (1820). Parasoller med .. vackra kryckor. GHT 1896, nr 71, s. 1. (Spatserkäpp) med knopp eller krycka av metall. SvRokoko 36 (1924). — jfr ELFENBENS-, GULD-, KÄPP-, MÄSSINGS-, PARAPLY-, PARASOLL-, SILVER-KRYCKA m. fl.
2) käpp l. stav med krycka (i bet. 1) upptill; utom i b numera bl. om för halta l. krymplingar l. sjuka l. åldringar ss. hjälpmedel vid förflyttning avsedd käpp l. stav vars krycka är formad (inrättad) för anbringande ss. stöd under armen; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Gå med (förr äv. vid) (en) krycka l. (två) kryckor. Gå på (två) kryckor, förr äv. (en) krycka. Så at der Oleff gick förre wedh een Krycka, moste han nu brwka twå. SthmTb. 1592, s. 46 a. Dhen ena haar Lyckan, dhen andra får Kryckian. Grubb 148 (1665). At jag .. aldrig, utan krycka under armen och käpp i handen, (kan) komma af min stol. VDAkt. 1781, nr 660. Smedens ålderstegna Moder, stödjande sig på en krycka. Ödmann MPark 83 (1800). Nordforss (1805). Logiken är icke hans styrka, och hans jämförelser gå på kryckor. Strindberg HMin. 2: 241 (1905). Kryckor äro .. ej populära i den ortopediska praktiken. Haglund HållnRörOrg. 2: 71 (1924). — särsk.
a) (†) till prästerlig (i Sv. numera bl. biskops) ämbetsskrud hörande stav; biskopsstav, kräkla. LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). HSH 12: 199 (1599). Then Prästerlighe Stafwen eller Kryckian. Schroderus Os. 1: 42 (1635; lat. orig.: virgam pastoralem). Tidfördrijf B 5 a (c. 1695). — jfr BISKOPS-KRYCKA.
b) i överförd anv., om redskap o. d. som mer l. mindre liknar en krycka; särsk.
α) tekn. om stång med tvärstycke i ena ändan, avsedd att därmed draga ut aska l. slagg ur l. införa bränsle i eldstad l. att därmed omröra vaskgods o. d. ArkliR 1555: 5 (1556). Sedan tilräckelig omrörning skedt (vid beredning av kalkvatten) med et slags lång krycka .., låter man vatnet draga til sig all styrkan af kalken. Fischerström SåckerK 8 (1791). JernkA 1827, s. 285 (i fråga om vaskning). Det på (plattorna i eldstaden) .. lagda bränslet tryckes .. med en bred krycka in i eldstaden. TT 1901, M. s. 126. jfr (†): Krycka är vid vaskning det samma som Kista. Rinman (1788).
β) mus. i tungpipa i orgel: förskjutbar, grov o. i ena ändan böjd metalltråd som trycker tungan mot munstycket o. medelst vilken den svängande delen av tungan förlänges l. förkortas. Hülphers Mus. 308 (1773). Hennerberg (o. Norlind) 1: 100 (1912). — jfr STÄM-KRYCKA.
3) (förr) etnogr. lysningsgåva (vanl. bl. till den blivande bruden) bestående av en liten (oftast av silver l. liknande metall förfärdigad) krycka (vanl. jämte en liten käpp) l. av en målad efterbildning, ofta tillika med en skriftlig lyckönskan; förr äv. i uttr. binda sitt band vid hymens käpp och krycka, för att beteckna ingående av äktenskap. Öfwer ett par Kryckior för en Fästmö. Runius (SVS) 2: 212 (c. 1710; överskrift). Bellman Gell. 48 (1793). Nordmann BorgåBarn 35 (1906). Fatab. 1921, s. 110. — särsk. i oeg. anv., dels: ”kryckebrev”, dels (särsk. i uttr. ge till krycka), om lysningsgåvor i allm. Dalin Vitt. II. 4: 168 (1755). Fatab. 1915, s. 129.
4) (i vissa trakter o. etnogr.) träd (ofta gran l. björk) som på (första) lysningsdag(en) föres (drages) fram till o. uppreses på gården l. lägges på gårdsplanen, där den blivande bruden (l. brudgummen) vistas; brudkrycka, brudgran; äv. om stor kryckformad käpp som på (första) lysningsdag(en) kastas in i huset, där den blivande bruden (l. brudgummen) vistas. Fatab. 1915, s. 141. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 72 (1918). — jfr BRUD-KRYCKA.
(2 b α) -JÄRN. (†) redskap för bortdragning av kol o. slagg vid koppargarning. Rinman 1: 833 (1788). —
(3, 4) -KALAS. (kryck- 1911 osv. krycke- 1915) (numera bl. i vissa trakter o. etnogr.) lysningskalas (i samband med överlämnande av krycka l. med kryckdragning). Hembygden(Hfors) 1911, s. 33. —
(1) -KORS. (kryck- 1874 osv. krycke- 1746—c. 1847) [jfr t. krückenkreuz] herald. kors vars samtliga fyra armar ha T-form (o. som sålunda är sammansatt av fyra antoniuskors); förr äv.: antoniuskors. Uggla Herald. 65 (1746). Fornv. 1934, s. 342. —
(jfr 2) -KÄPP. (kryck- 1853 osv. krycke- 1868. krycko- 1712) krycka (i bet. 2). Gadelius Tro 1: 178 (i handl. fr. 1712). HågkLivsintr. 9: 223 (1928). —
B (numera bl. bygdemålsfärgat l. etnogr.): (3, 4) KRYCKE-BREV. (förr) etnogr. (av ”krycka” åtföljd l. i samband med kryckdragning förekommande) skriftlig (vanl. dekorativt målad o. ofta versifierad) lyckönskan på lysningsdag (vanl. bl. till den blivande bruden). Fatab. 1915, s. 129. RedNordM 1926, s. 60. —
-DRAGNING, se A. —
(jfr 4) -GRAN. (i vissa trakter o. etnogr.) träd (eg. o. vanl. gran, äv. tall l. björk) som på lysningsdag hemföres till o. reses på gården l. lägges på gårdsplanen hos den blivande bruden (l. brudgummen). Fatab. 1915, s. 144. AllmogHemsl. 15 (1915). —
-KALAS, -KORS, -KÄPP, se A. —
(4) -STÅT. (i vissa trakter o. etnogr.) om ”kryckdragning” o. därmed förbundna festligheter; äv. oeg., om festlig uppvaktning på lysningsdag utan därmed förbunden ”kryckdragning”. DN 1894, nr 9086 A, s. 2. UNT 1905, nr 2874, s. 3. 2VittAH 35: 104 (1927). —
C (†): KRYCKO-KÄPP, se A.
Spalt K 2985 band 15, 1938