| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYPTA kryp3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Palmblad Palæst. 25 (1823), Thorell Zool. 1: 115 (1860; i bet. 3)).
1) (†; se dock slutet) i allm.: grotta; underjordiskt valv l. rum. Flamstedts största (kvadrant) står nestan uti en crypta. Swedenborg RebNat. 1: 216 (1711). (Blinda äro flera djurarter) lefvande i kryptor och på ställen, der ljuset saknar tillträde. Fries BotUtfl. 2: 37 (1847, 1852). — särsk. (i fackspr., fullt br.) om gångarna l. rummen i de fornromerska katakomberna. Hahr ArkitH 134 (1902). Thordeman KyrkArkit. 36 (1923).
2) i fråga om fornkristna o. romanska kyrkor: underjordiskt valv l. underjordisk del (urspr. avsedd till gravvalv, sedermera äv. för gudstjänst); underjordisk kyrka, kraftkyrka. Den såkallade heliga Jungfruns Graf .. är den största af alla crypter omkring Jerusalem. Palmblad Palæst. 289 (1823). UB 1: 238 (1873). Dômen (i Bamberg) har två kor med kryptor. Hahr ArkitH 198 (1902). Roosval FornkristK 204 (1933). — jfr PÅVE-, SIDO-KRYPTA m. fl.
3) [efter nylat. crypta] anat. (blindt slutande) slang- l. groplik nedsänkning av ytepitel från en slemhinna. Slemafsöndrande krypter. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 132. LbKir. 3: 121 (1922). Broman o. Häggqvist 228 (1928).
-KYRKA. (krypt- 1854 osv. krypta- 1860) = KRYPTA 2. Bremer NVerld. 3: 368 (1854; bildl., om stalaktitgrotta). Fornv. 1933, s. 164. —
B (†): KRYPTA-KYRKA, se A.
Spalt K 3016 band 15, 1938