Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYSO- kry1sω- l. krys1ω-, l. -o- l. -å-, l., i vissa ssgr framför vokal, KRYS- kry1s- l. krys-1.
i ssgr: av guld, gyllene, guld-.
-ELEFANTIN10004, r. [jfr eng. chryselephantine; av gr. χρυσελεφάντινος, av guld o. elfenben, adj. till ἐλέφας (gen. –αντος), elefant] konst. (forngrekiskt) bildvärk i guld o. elfenben över en stomme av trä. NF (1885).
B: KRYSO-BERYLL1004. miner. gulgrönt, genomskinligt mineral av berylliumaluminat, användt ss. ädelsten; guldberyll, cymofan, ”orientalisk krysolit”; äv. om enskilt stycke (ädelsten) av detta mineral. Wallerius Min. 122 (1747). Gertz o. Grönwall Min. 103 (1923). —
-KOLL104, r., förr äv. -KOLLA, r. l. f. [jfr eng. chrysocolla, fr. chrysocolle; av lat. chrysocolla, av gr. χρυσόκολλα, ett ämne som användes för lödning av guld, till gr. κόλλα, lim] (i fackspr., i sht miner.) benämning på ett flertal i sht kopparhaltiga mineral; förr särsk. om borax; numera särsk. om ett vattenhaltigt kopparsilikat, kiselmalakit. Forsius Min. 32 (c. 1613). Bromell Berg. 83 (1730). SvUppslB (1933). —
-LIT, -PRAS, se d. o. —
-TIL104, r. l. m. [jfr eng. chrysotile; till gr. τίλος, fiber, tråd] miner. en varietet av serpentin med fintrådig textur, ”skillrande asbest”, serpentinasbest. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 209. Gertz o. Grönwall Min. 41 (1923).
Spalt K 3018 band 15, 1938