| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYSTAD krys3tad2, p. adj.; n. o. adv. -at; förr äv. KRYST, p. adj.
ansträngd; sökt, tvungen, tillgjord; om känsla, tanke, uttryck o. d., ngn gg i överförd anv., om person. Krystade uttryck, fraser, kvickheter. En krystad bevisföring. Krystat djupsinne. Serenius (1741). (Man finner i boken) orediga meningar, svullna uttryck, och krystade känslor. JournSvL 1798, s. 496. (Hammarsköld är) den mest krystade, .. mest handtverksmässiga versfabrikör vår litteraturhistoria känner. BEMalmström 5: 121 (c. 1860). Krystade rim och tvungna ordställningar. Wulff Övers. 20 (1897). Få kunna som Mörne använda havets fackspråk utan att det verkar krystat. SvD(A) 1933, nr 314, s. 13.
Spalt K 3031 band 15, 1938