Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄKLA, sbst.1, l. KRÄCKLA, sbst.1, l. KRÄGLA, sbst.1, f.||ig.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kräckla 1773—1823. krägla 1721. kräkla 1596—1815)
Etymologi
[jfr sv. dial. kräkla, krägla; till KRÄKLA, v.]
(†) gnatig l. ”kivaktig” l. klandersjuk person. BtSödKultH 12: 55 (1596). Weste FörslSAOB (1823).

 

Spalt K 3059 band 15, 1938

Webbansvarig